Vadbocken som syns åt söder på ön Fiskholmen har återuppförts av Hunnebostrands samhällsförening år 2019.
Först lite historik om fisket och om användning av Vadbockar.
Fisket i Bohuslän har en historia långt tillbaka i tiden, ända sedan landskapet styrdes från Danmark/Norge. De kända sillperioderna var åren 1556–1589, 1660–1680, 1789–1809 och 1877–1906. Sillen gick då en period om året in mot land i ofantliga mängder och kunde där fångas. Vid den här tiden var det inte så vanligt att gå ut från kusten och fiska sill, åtminstone inte i de tidigaste fiskeperioderna.
Befolkningen i Bohusläns pittoreska små kustsamhällen var ytterst fåtalig före den stora sillperioden 1789–1809. Denna sillperiod innebar en stor befolkningsökning i många av de samhällen som vi idag besöker och där det fortfarande sjuder av liv och rörelse året runt. Fisket efter sill har sedan fortsatt med olika fångstmetoder ända till vår tid.
På 1800-talet började man fiska allt längre ut till havs, fiskebåtarna hade då blivit större och med de stora segelytorna kunde man gå rätt långa sträckor. 1840–1885 fiskades det mycket av bohuslänska fiskare ända uppe vid farvattnen utanför Ålesund i Norge.
VADBOCKAR började användas i fisket under 1890-talet och de var i bruk ända in på 1960-talet, dock i allt mindre utsträckning under de senare åren.
Vadbocken var en torkställning som byggdes upp i olika storlekar för att torka fiskeredskapen, främst de snörpvadar som börjat användas i sillfisket. Snörpvadarna var mycket stora, uppåt 800 m långa och ca 200 m breda. De var tillverkade av bomullsgarn och torkning av dessa måste ske omgående efter att fisket avslutats, då de annars skulle ruttna och förstöras.
En lämplig plats för uppsättande av en Vadbock var ett skyd-dat läge där en brygga för fiskebåtarna kunde byggas och vattendjupet var det rätta för tilläggning av båtarna. Platsen på Fiskholmen var således mycket lämpad för detta ändamål.

Enligt uppgift från äldre Hunnebostrandsbor var det fiskelaget Laxarna som först byggde upp Vadbocken på Fiskholmen, det�ta var runt sekelskiftet 1890–1900. Vadlag kallade man de stora fiskelagen med 12–14 personer som arbetade med detta fiske. Vadlagen hade olika namn, bara på Sotenäset lär det ha funnits ett 30-tal vadlag, alla med egna namn.
Mot slutet av 1950-talet började konstfibermaterial att användas vid tillverkning av fiskeredskapen. Då detta material inte behöver torkas upphörde användningen av Vadbockar i fisket några år senare. Detta medförde att de vackra Vadbockarna ruttnade ner och fick rivas, mer om detta senare i texten.
När sillen efter den sista sillperioden 1877–1906 började gå allt längre ut från kusten hade fisket med snörpvad sin stora glansperiod fram till första världskrigets slut. Användningen av detta redskap har dock fortsatt och under 1960-talet började stora ståltrålare, där Norge var ledande, att ta upp betydligt större mängder sill och makrill än vad som varit brukligt tidigare. Snörpvaden fick då namnet ringnot, vilket anspelar på hur fisket sker med detta redskap. Den var större i omkrets och fisket blev så omfattande att restriktioner fick införas då en ren utfiskning av sillen hotade.
Vadbocken på Fiskholmen lär ha varit en av de större på Bo�huskusten och revs på 1970-talet. Under ett 15-tal år var det tomt och öde på denna historiska plats. År 1985 samlades några kulturintresserade Hunnebostrandsbor och bestämde sig för att återuppbygga Hunnebostrands stolta Vadbock, till minne av fiskarna och den näring som betytt så mycket för samhällets utveckling. Vadbocken prydde sedan sin plats till 2006 då en ny restaurering gjordes, tyvärr med material av sämre hållbarhet. Redan 2018 var skicket sådant att den måste rivas.
Intresset att bygga upp Vadbocken igen var nu tyvärr inte det bästa. Det såg länge ut som om vårt vackra kulturminne från fiskeepoken och samhällets landmärke vid inseglingen till ham�nen skulle försvinna för gott. Den hade nu sedan några år gen�om samhällsföreningens försorg försetts med belysning, vilket blivit en stor succé, då den vackert sprider sitt ljus över havet.

Samhällsföreningen i Hunnebostrand fick nu ta ansvaret för Hun�nebostrands kulturhistoria. Vi fick många samtal från personer som var mycket oroliga att denna fina klenod för alltid skulle försvinna från vårt samhälle och att vi därmed skulle riskera glömma fiskets en gång stora betydelse som näring för vårt samhälle.
Då medel ej fanns att tillgå i kommunens kulturbudget för detta ändamål, startade vi en omfattande insamling av medel för att kunna finansiera en återuppbyggnad av Vadbocken. Våra kalkyler visade sig uppgå till stora belopp, i synnerhet för en liten ideell förening med små inkomster. Vi bestämde oss tidigt för att denna gång satsa extra medel på ett mer uthålligt trämaterial, så att den nya Vadbocken skulle kunna vara på plats i många år framöver.
Efter ett intensivt arbete för vår lilla förening under lång tid har vi nu lyckats finansiera ett nyuppförande. Vi har därigenom lyckats förhindra att vårt historiska landmärke för alltid skulle försvinna från vårt vackra samhälle. Vi kan känna oss stolta över att vi i samhällsföreningen har lyckats med detta!

HUNNEBOSTRANDS SAMHÄLLSFÖRENING FRAMFÖR HÄR VÅRT STORA OCH VARMA TACK TILL DE FÖRETAG OCH PRIVATPERSONER SOM GEN0M SINA SPONSORBIDRAG GJORT DETTA MÖJLIGT.

Tack alla ni som bidragit och på olika sätt arbetat och hjälpt till med denna stora räddningsaktion för vår kulturhistoria. Ni kan med stolthet vända blicken mot Fiskholmen och se vårt landmärke Vadbocken åter vara på sin rätta plats. Där står den nu till glädje både på dagen då solen lyser och i kvällens mörker, när den påkostade elbelysningen får Vadbocken att sprida sitt ljus över havet.
HUNNEBOSTRANDS SAMHÄLLSFÖRENING SOMMAREN 2019
- ÅRET DÅ VI ÅTERUPPBYGGDE VADBOCKEN