Båtturismen från äldre tider

Båtturismen i Bohuslän har gamla anor, den händelse man först förknippar är enligt
mitt förmenande när rederiet Bohuslänska Kusten på 1870-talet började reguljärt
trafikera rutten Göteborg-Oslo. Leden var de allra första åren mest använd som
transportsätt för boende utefter kusten som då nästan helt saknade kommunikationer,
mycket av alla godstransporterna gick även med dessa ångbåtar. Godstransporter med
små jakter hade dock använts sen urminnes tider då landtransporter till kustsamhällena
länge helt saknades. Men allteftersom linjen etablerades använde den nya näringen
turismen mer och mer av kustleden. Hunnebostrand blev anlöpningshamn år 1890. Till
Bovallstrand började den gå redan år 1875 tack vare bättre tilläggsmöjligheter. Flera
rederier har under årens lopp trafikerat vår hamn, jag minns särskilt Soten och
Sotefjorden som hade turer med turlista från Hunnebostrand. Soten avgick kl. 8.00 till
Lysekil och återkom vid 17.00 tiden. Många utnyttjade dessa turer för att handla och
gå på systembolaget, Lysekil var på denna tid Sotenäsbornas handelsstad, Uddevalla
har ju i våra tider blivit detta. Soten gick även varje onsdag under sommaren på
kvällskryssning till Fjällbacka där båten låg 2-3timmar så att gästerna kunde ta sig en
svängom på den populära bryggdansen till levande orkestermusik. Därefter gick båten
hemåt igen och anlöpte Hunnebostrand fram på småtimmarna. Turer avgick vissa
kvällar även som räkkryssningar till berömda Malö strömmar.

Bad och Fisketurer

Flera skeppare körde sommartid regelbundna badturer till öarna med turister. Gästerna
åkte tidig förmiddag och hämtades hem på sen eftermiddag. Några av de legendariska
skepparna var, Ludvig Olsson, Hamburgsund- ARN (Georg), Ottoman, Acke-Johan
och Silo. När hösten kom hade dessa skeppare sysselsättning varje helg genom att köra
ut sportfiskare för att med spö pilka torsk i farvattnen utanför Ramsvik. Hotell Gästis

och Hotell Svea var ända fram till mitten av 1970-talet bra belagt med sportfiskare på
helgerna.

Yrkesfisket

Enligt gammal information var Hunnebostrand sedan mycket lång tid tillbaka en av de
största fiskeorterna i Bohuslän. När stenindustrin startade på allvar på 1870-talet
slutade dock många med fisket. Mitt minne från fisket är från sent 1940-tal och framåt
är att det under hela 1950-talet var tre större fiskebåtar som var aktiva, Elsa, Marita
och Grill. De fiskade beroende på årstid vanligen fisk, makrill och räka. Särskilt minns
jag på våren i slutet på april den mäktiga synen vid 16-tiden då alla tre båtarna
försedda med tändkulemotorer gick på rad ut ur hamnen för att fiska efter makrill med
garn på natten, för att sedan komma tillbaka till fiskhandlarens brygga på morgonen
och lossa sin fångst. Just på denna brygga tillbringade vi barn och ungdomar mycket
tid för där var alltid stor aktivitet. Fiskaffären var av den större arten och fisk gick
varje dag till affärer i hela södra Sverige med hjälp av SJ och dess busstation i vårt
samhälle. Det fanns ända in på 1990-talet ett flertal ensamfiskare, s.k. ”småfiskare”
som försörjde sig på olika slag av fiske. Hummerfisket var viktigt men även
backefiske och ålfiske förekom mycket för att fiskarna skulle få en årsinkomst. En
årsinkomst som dock sällan blev av det högre slaget men de levde ett fritt liv och hade
säkert som man skulle säga i dag en hög livskvalité, vilket ju är det viktigaste för
människan. Ortens två fiskaffärer var landningsplats för fiskarna så nog kan man säga
att det var ett småskaligt och ekologiskt riktigt fiske som bedrevs. Fisket har glädjande
nog ökat på senare år i Hunnebostrand då det nya fisket under åttiotalet etablerades på
Bohuskusten, nämligen burfiske efter havskräfta med relativt små båtar med en man
ombord. Under många år har nu 4 fiskare haft sin försörjning av detta fiske vilket även
medverkat till att hamnen fått nytt liv året runt.

Gästhamnsturismen

Gästhamnsturismen på Bohuskusten började i blygsam omfattning på 1960-talet då
den ekonomiska utvecklingen gjorde att folk med normala inkomster kunde börja köpa
båtar där även övernattning kunde ske ombord. De första gästhamnsbåtarna jag minns
var några vackra Kosterbåtar K25, K32- or från Gbg som i all enkelhet lade till utanför
fiskebåten Elsa ett par somrar på från mitten av 1960-talet vid Mellankajen. Därefter
ökade antalet båtar i lugn takt även Badhuskajen började användas till denna
verksamhet på de tider inte som lastning av trävaror förekom. Denna lastning var vid
denna tidpunkt rätt omfattande. I många år var det gratis att ligga som gästbåt.
Avgifter började tas ut år 1972 med 5 kr per båt och dygn eller 25 kronor per vecka.
När den nya småbåtshamnen var färdig år 1974 hade staten som krav att en ponton
med längd 90 m skulle användas som gästbrygga. År 1980 inköptes en speciell
gästhamnsponton på 95 m, denna utlades från västra delen av Badhuskajen. Detta
kunde utföras på grund av att exporten av trävaror hade upphört och flyttats till större
hamnar med bättre djupgående för fartygen. Gästhamnspontonen i småbåtshamnen
gjordes då om till båtplatser av åretruntkaraktär, hamnen var då redan fullbelagd och

köer hade uppstått till båtplats. Nämnas kan att trots att hamnen byggts ut med nya
etapper i flera omgångar och vi 2015 har ca 1 100 platser i Hunnebostrand och 250 vid
Skeppsholmen i den privata hamnen som finns där i dag plus över 300 i
Ulebergshamn. Trots detta är det i dag långa köer till båtplats i vårt samhälle.
Gästhamnsturismen har sedan 1980-talet ökat lavinartat, båtstorleken likaså, på 1970-
talet var en snipa på 20-22 fot en stor båt, i dag är båtar på 40-50 fot alltmer vanliga.
En stor orsak till att fler båtturistar bidrar säkert det faktum att en stor del av båtarna i
dag har el och värme och vattenanläggningar som installerats i båtarna. Gästhamnarna
har anpassat sig till detta och byggt ut sina anläggningar med el och vatten på
bryggorna, på senare år har även utbyggnad av It- nätet gjorts så att man kan använda
även denna tjänst i hamnarna. Hygienanläggningar har byggts ut och på detta sätt
avsevärt förbättrat sin servicenivå gentemot gästerna i hamnarna. För Hunnebostrand
är det positivt att våra gäster både i vår småbåtshamn (om man nu kan använda detta
namn längre nu när båtarna är allt annat än små) och vår gästhamn nu tillbringar
alltmer tid i våra hamnar. Detta har förlängt säsongen till fördel för ortens näringsliv,
något man inte alltid tänker på när man pratar om hamnar och dess betydelse för våra
kustsamhällen. Ett bra betyg på Hunnebostrands hamn har jag fått av flera gäster som
säger att det är så trevligt och trivsamt i hamnen och samhället så det finns ingen
anledning och var ute på sjön och trängas. Hunnebostrand är idag bland de tre största
gästhamnarna i Bohuslän och därmed även i Sverige, med mellan 8000-9000 besökare
årligen som övernattar och betalar avgift. Därtill kommer den stora gruppen
dagbesökare. Sammanfattningsvis har under min långa tid som ansvarig för
Hunnebostrands hamn utvecklingen varit enorm, se bara på expansionen av
fritidsbåtlivet både vad det gäller fasta platser och den idag mycket stora
gästhamnsturismen.
På minussidan kan dock konstateras att när jag växte upp i vårt samhälle från slutet av
1940-talet och framåt var det en levande hamn året runt full av verksamhet med liv
och rörelse, ljudet av folk i arbete i hamnområdet hördes överallt, fiskebåtar och
fraktfartyg som kom och gick. Fartygen lastade trävaror och stor sten export till hela
världen var vanligt förekommande, även lossning av sill, exempelvis från Island var
vanlig till samhällets konservfabrik, där det alltid var full aktivitet. Skutor kom och
klarerades på ortens tullstation där fyra tullare jobbade. Stora passagerarbåtar kom och
gick. För oss ungdomar var det alltid något att titta på när man kom ner till hamnen vid
denna tid. En tid som i dag känns långt borta. Under den mörka delen av året råder i
dag en stor tystnad på det en gång så livfulla hamnområdet. När man i dag tänker
tillbaka är det inte utan att man känner ett visst vemod när man en gång upplevt allt
arbete och det spår av välstånd som hamnen gav i tider som denna då våra förfäder
hade sin utkomst här. Men ser man tillbaka på mänsklighetens historia så har ju alltid
olika utvecklingsfaser präglat våra liv och vår historia på denna vackra jord.

Udda minnen från hamnen på 50 och 60 tal

Under 50 och 60 talen var det ett kallare klimat än i dag, hamnbassängen användes
oftast på vintern till bandyspel. Hunnebostrand var med i seriesystemet på denna tid.

Man skottade upp en plan på 100 gånger 60 m och spelade matcher här. Något som i
dag hade varit svårt då det ligger gästhamnspontoner på denna plats. Matcher spelades
även på Dale Vatten. Ett annat sätt att använda den frusna hamnbassängen (isen var
oftast över en halv meter tjock) var när senvintern kom och fotbollsträningen skulle
starta och HGIF hade svårt med träningsmöjligheter på de snöklädda planerna. Då
använde man helt enkelt den uppskottade bandyplanen och tränade på. Man spelade
även träningsmatcher här, bra omklädningsmöjligheter med dusch fanns att tillgå i det
närbelägna Badhuset. HGIF tränade och spelade även matcher på Lera för där var isen
bärkraftig längre.

Kappseglingar i hamnbassängen.

Det finns många minnen från hamnen att berätta, ett kärt nöje på söndagarna var när
ortens segelsällskap SFS anordnade kappseglingar med sina J-14 båtar antalet var för
det mesta 8 stycken med seglare från Hunnebostrand. Ibland anordnades även regattor
med deltagande av båtar från Göteborg till Strömstad. Starten var alltid förlagd till den
speciella startplatsen på västra Jönserö kl 11.00 på söndagar, då den legendariske Jens
Qvant ropade skott och ballong och båtarna gav sig i väg på en publikvänligvänlig
bana. Först upp i Sotenkanalen för att där runda en prick sedan gick man utanför Söö,
därefter vidare till farleden väster om Huöarna och in i Bovallsfjorden, sedan sattes
kursen söderut till Nordfjord och in till en spektakulär rundning av den välkände
profilen Kastens eka som ankrats upp mitt i hamnbassängen. Mycket folk var samlade
på kajerna för att se kampen mellan båtarna och dess besättningar som nästan alltid var
väldigt jämn när man kom in till rundning i hamnen. Därefter fortsatte seglingen till en
ny rundning av pricken i det norra inloppet på Sotenkanalen och för att sedan segla
norrut igen för målgång vid startplatsen där det sköts salut för segraren när denne gick
över mållinjen. Vissa söndagar seglades banan två varv.

Försköning av hamnområden i Hunnebostrand.

Hunnebostrands hamnområden har de senaste 20 åren rustats upp och förskönats
avsevärt, allt för att hamnområdet skall bli attraktivt. Trivseln är en mycket viktig
faktor för gäster och åretruntboende för att vi skall bli en populär plats att besöka.
Detta omfattande arbete har kunnat genomföras på grund av ett antal givmilda
sponsorer hjälpt till med finansieringen.

Författare: Kjell Andersson, 2012